förjaga

== Swedish == === Etymology === Inherited from Old Swedish foriägha, from Middle Low German vorjagen, equivalent to för- +‎ jaga. Cognate of German verjagen. First attested in 1430. === Verb === förjaga (present förjagar, preterite förjagade, supine förjagat, imperative förjaga) dispel, chase off ==== Conjugation ==== === Further reading === förjaga in Svenska Akademiens ordlista (SAOL) förjaga in Svensk ordbok (SO) förjaga in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)