appellare
التعريفات والمعاني
== appellare (Latein) ==
=== Verb ===
Alternative Schreibweisen:
adpellare
Worttrennung:
ap·pel·la·re
Bedeutungen:
[1] transitiv: jemanden ansprechen, anreden
[2] transitiv: nennen, bezeichnen
[3] transitiv: jemanden offiziell zu etwas erklären; bezeichnen, benennen, betiteln, anerkennen
Sinnverwandte Wörter:
[2] nominare
Beispiele:
[1] „accedam atque hanc appellabo et subparasitabor patri.“ (Plaut. Amph. 515)
[1] „opsecro ecastor, quid tu me deridiculi gratia / sic salutas atque appellas, quasi dudum non videris, / quasi qui nunc primum recipias te domum huc ex hostibus, / atque me nunc proinde appellas quasi multo post videris?“ (Plaut. Amph. 682–685)
[1] „quia salutare advenientem me solebas antidhac, / appellare itidem ut pudicae suos viros quae sunt solent.“ (Plaut. Amph. 711–712)
[1] „Al. quid iam, amabo ? Am. ne me appella.“ (Plaut. Amph. 810)
[2] „vir ego tuo’ sim? ne me appella, falsa, falso nomine.“ (Plaut. Amph. 813)
[2] „Gallia est omnis divisa in partes tres, quarum unam incolunt Belgae, aliam Aquitani, tertiam qui ipsorum lingua Celtae, nostra Galli appellantur.“ (Caes. Gall. 1,1,1)
[3] „in eo itinere persuadet Castico, Catamantaloedis filio Sequano, cuius pater regnum in Sequanis multos annos obtinuerat et a senatu p. R. amicus appellatus erat, ut regnum in civitate sua occuparet, quod pater ante habuerat;“ (Caes. Gall. 1,3,4)
Wortbildungen:
appellatio, appellator, appellitare
==== Übersetzungen ====
[1–3] Karl Ernst Georges: Ausführliches lateinisch-deutsches Handwörterbuch. 8. Auflage. Hannover 1913 (Nachdruck Darmstadt 1998) : „1. appello“ (Zeno.org), Band 1, Spalte 505-507.
[1, 2] PONS Latein-Deutsch, Stichwort: „appello“
[1–3] P. G. W. Glare: Oxford Latin Dictionary. 2. Auflage. Volume 1: A–L, Oxford University Press, Oxford 2012, ISBN 978-0-19-958031-6 , „appello²“ Seite 165–166.
Quellen: