appellare

التعريفات والمعاني

== appellare (Latein) == === Verb === Alternative Schreibweisen: adpellare Worttrennung: ap·pel·la·re Bedeutungen: [1] transitiv: jemanden ansprechen, anreden [2] transitiv: nennen, bezeichnen [3] transitiv: jemanden offiziell zu etwas erklären; bezeichnen, benennen, betiteln, anerkennen Sinnverwandte Wörter: [2] nominare Beispiele: [1] „accedam atque hanc appellabo et subparasitabor patri.“ (Plaut. Amph. 515) [1] „opsecro ecastor, quid tu me deridiculi gratia / sic salutas atque appellas, quasi dudum non videris, / quasi qui nunc primum recipias te domum huc ex hostibus, / atque me nunc proinde appellas quasi multo post videris?“ (Plaut. Amph. 682–685) [1] „quia salutare advenientem me solebas antidhac, / appellare itidem ut pudicae suos viros quae sunt solent.“ (Plaut. Amph. 711–712) [1] „Al. quid iam, amabo ? Am. ne me appella.“ (Plaut. Amph. 810) [2] „vir ego tuo’ sim? ne me appella, falsa, falso nomine.“ (Plaut. Amph. 813) [2] „Gallia est omnis divisa in partes tres, quarum unam incolunt Belgae, aliam Aquitani, tertiam qui ipsorum lingua Celtae, nostra Galli appellantur.“ (Caes. Gall. 1,1,1) [3] „in eo itinere persuadet Castico, Catamantaloedis filio Sequano, cuius pater regnum in Sequanis multos annos obtinuerat et a senatu p. R. amicus appellatus erat, ut regnum in civitate sua occuparet, quod pater ante habuerat;“ (Caes. Gall. 1,3,4) Wortbildungen: appellatio, appellator, appellitare ==== Übersetzungen ==== [1–3] Karl Ernst Georges: Ausführliches lateinisch-deutsches Handwörterbuch. 8. Auflage. Hannover 1913 (Nachdruck Darmstadt 1998) : „1. appello“ (Zeno.org), Band 1, Spalte 505-507. [1, 2] PONS Latein-Deutsch, Stichwort: „appello“ [1–3] P. G. W. Glare: Oxford Latin Dictionary. 2. Auflage. Volume 1: A–L, Oxford University Press, Oxford 2012, ISBN 978-0-19-958031-6 , „appello²“ Seite 165–166. Quellen: